Svensk bok, provläs böcker, ljudböcker och boknyheter

Av Hans-Olov Öberg

Sju gamla polare, en kortlek och ett välfyllt barskåp - kan det bli mycket bättre?
När en av dem sedan avslöjar en affärsidé så genial att den inte går att motstå, är kvällen fulländad.
Kort därefter kan Micke Norell, journalistprisbelönad före detta ekonomireporter med näsa för spektakulära situationer, titulera sig VD. Företaget de sju vännerna från Handels startat heter All In och planen är att revolutionera den redan glödheta nätpokermarknaden.
Det går bra. Så bra att konkurrenterna blir sugna på att vara med. Och i den sköna nya värld där börsklippare möter spelhajar, visar sig affärsmetoderna snart vara en smula okonventionella.

Samtidigt har den dubbelmördare som en gång försökt skjuta Micke Norell och hans son Simon, avtjänat sitt straff. Och medan Micke funderar över om han inte har pengar, prylar och framgång så det räcker nu, om inte han och familjen borde göra något helt nytt, smider mördaren helt andra planer för hans framtid.

Utdrag ur Klöver Kungar

DEL 1

Nacka Lillängen en fredagskväll i slutet av januari.

Sju runt bordet. Pokergänget Klöver Kungar var så många de kunde bli sedan den åttonde spelaren Pabbe flyttat med sin Anette till Thailand. Middagen och de rutinmässiga samtalen om vad som hänt under de sex veckor som gått sedan den senaste spelomgången var överstökade.

Micke Norell lade upp turnen - det fjärde öppna kortet - på bordet och sneglade mot klockan på den vitmålade väggen i funkissällskapsrummet. Snart elva denna lördagskväll, och om inte så många minuter skulle Nathan enligt tidtabellen börja diskutera något av sina favoritämnen: möjligheten för småföretagare att undvika svensk beskattning, detaljer i den kvinnliga anatomin eller hotet från Bill Gates spirande, ondskefulla världsherravälde. Danne skulle rycka på axlarna och tyst gnida sin kala hjässa med båda händerna som en signal till Lasse att konstatera att Nathan varit inne på ämnet förut. CJ skulle lägga upp ett skånskt skratt, och sådär skulle det hålla på. Väldigt förutsägbart och väldigt mycket vit svensk manlig medelklass utan masker.Micke älskade det.

Faktum var att samtliga närvarande älskade den gemensamma ritual som efter femton års repetitioner med vissa små variationer började kännas tryggt inarbetad. Det enda som var nytt var att de gått över från vanlig femkortspoker till sjukorts Texas Hold’em i takt med att det spelet tog över på pokerbord runtom i världen.

Och det var just denna trygghet, skulle Micke inse när han senare funderade över det, som gjorde att samtalen över pokerbordet just denna lördagskväll skulle föra dem alla i en helt annan, livsomvälvande riktning.

Potten hade vuxit till sjuttionio skrynklade endollarsedlar när Erik tog upp ämnet. Naturligtvis var det Erik som tog upp det. Som ansvarig för företagsaffärer på den mellanstora investmentbanken Meurlings var han både intresserad av goda privata affärer och en guru när det gällde vett och etikett (och bristen på det) på finansmarknaderna.

- Men, alltså, vad fan ska man säga om Pabbeintervjun? Han är ju så fett djävla bränd på marknaden efter det här.

Förekommen anledning var en synnerligen öppenhjärtig intervju med Per-Axel Berndtsson i DI Weekend, vars reporter mött den nyblivne barägaren på hans strand i Thailand med sonen i ena handen och “den nya kärleken” Anette i den andra.

- Pabbe må vara osmidig ibland, sa Danne och plirade bakom de tunnbågade glasögonen, men dum är han inte. Han vill ge igen och han vet att han inte tänker komma tillbaka.

- Men hur mycket stålar fick han egentligen i avgångsvederlag? undrade Leif.

- Tio miljoner, sa Micke lågt.

Han ville gärna komma igång med spelet eftersom det fjärde kortet givit honom en snygg kåk som han såg fram emot att kasta i ansiktet på Nathan och Danne efter att ha delat ut nästa kort. De var de enda som ännu inte lagt sig, men deras fegspel tydde på att ingendera borde ha några kort att skryta med.

- Va? sa Leif.

- Han fick tio miljoner, förtydligade Micke snabbt, och inte via lönekontot heller, utan som “konsultarvode” rakt in i sitt nystartade företag. Och han var ju inte precis barskrapad innan dess heller.

Micke tog ännu en klunk ur sin fjärde Budweiser för kvällen. Nu var han otålig. Nathan gick med i potten. Danne lade med en punkterad suck ifrån sig sina kort. Micke höjde fyra dollar, Nathan skulle få betala för det höga tvåpar som han vunnit femtio dollar med några potter tidigare. Nathan hängde på. Och Micke vände upp rivern - det femte kortet: klöver kung.

Nathan log. Och räknade långsamt, som om världsfreden hängde på det, upp sex dollarsedlar.

Micke synade.

Nathan lade med ett brett flin upp ytterligare två kungar.

- Triss i kungar, påpekade han för den händelse någon missat det.

- Bättre med kåk, va? skrattade Micke, vände upp sina två kort och halade in potten.

- Ja, apropå Pabbe då, om man får upplägget rätt så funkar det gamla fakturatricket faktiskt, bröt CJ in med ett glatt leende i det skäggstubbiga, rodnande ansiktet. Men det kräver ju sin man.

Den lundafödde skatterevisorn var myten om gott-gotti-gottgott-skåningen förkroppsligad. CJ var en harmoniskt korpulent man med ett alltjämt rågblont - om än allt tunnare - hår. Och i den runda kroppen rann sunda vätskor i ett tempo vars stillhet garanterade honom ett betryggande avstånd till utbrändhetsgränsen.

- Oavsett hur mycket pengar han fick, tycker jag att det är fel att gå ut och förstöra sitt rykte på kapitalmarknaden, envisades Erik.

Det som överraskat samtliga - förutom Micke - samma morgon var att intervjun “avslöjat” en offentlig näringslivshemlighet. Pabbe hade berättat den sanna historien om sitt senaste karriärbyte för reportern. Och självklart väckte den känslor.

Några år tidigare hade Pabbe utsetts till VD för Nordfonder, efter att hans chef genom Mickes försorg hamnat i fängelse för delaktighet i ett bedrägeriförsök. Ganska snabbt upptäckte den nyskilde Pabbe att fortsatt arbete i Nordfonders regi inte var riktigt vad han ville göra med sitt liv. Många skulle ha kallat det fyrtioårskris och sagt upp sig för att åka jorden runt. Pabbe hade emellertid större finansiella ambitioner än så. Han utformade en plan som han sedan genomförde till punkt och pricka. Så långt allt väl. Att ta steget ut i offentligheten och berätta hur allt gått till var däremot att anse som ett etikettsbrott.

Pabbes plan var enkel. I organisationer som arbetar med andra människors pengar är anseendet på kapitalmarknaden grundbulten i verksamheten. Förtroendet får karaktären av guldmyntfot. Därför löser man till en viss gräns konflikter och småskandaler i tysthet och gärna med de andra människornas pengar. Pabbe hade bestämt sig för att testa exakt var gränsen gick och hur frikostig arbetsgivaren kunde tänka sig att vara. Kvaliteten på hans arbetsprestation och hans uppträdande i VD-rollen sjönk stadigt. Han tog sig överdrivna friheter med representation och investeringsbeslut. När detta inte höjde tillräckligt många ögonbryn inledde han en serie subtila men målmedvetna regelbrott, som inte direkt var grund för uppsägning men en stark signal om att ett Samtal med Styrelseordföranden nog var av nöden. Dessutom slutade han att klippa håret och började besöka en personlig tränare på arbetstid. Tre gånger i veckan, noga räknat. Den tidigare lätt päronformade fondförvaltaren omvandlades på något halvår till en väsentligt magrare och nästan muskulös verkställande direktör. Sammantaget uppskattades inte denna nya image av styrelsen och ett förhandlingsspel inleddes.

Ur detta spel i dimbankarna kom Pabbe så småningom med fyllda segel och styrde vidare i sin livskris som en förmögen man, efter att ha fyllt sin skattkista med fyra hyggligt tilltagna årslöner plus moms för nöjet att säga upp sig.

- Frågan är vem som förlorade mest anseende på den intervjun - Nordfonder eller Pabbe, konstaterade Danne och strök sig eftertänksamt över näsryggen.

- Nej, sa Nathan plötsligt. Det handlar inte alls om det. Det handlar om Pabbes beräkning och hans val. Varför gjorde han det för just tio miljoner? Varför en bar i Thailand i stället för ett säkert och välbetalt jobb i ytterligare tio år och en helt annan förmögenhet - men med mindre liv kvar att leva på den?

Leif harklade sig. Och därmed var diskussionen igång.

Vid ettiden på morgonen hade två frågor hamnat bland dollarsedlar, whiskyglas, tomma ölflaskor och kort på bordet. Varför lönade det sig bättre att vara halvärlig än ärlig i finansbranschen? Hur mycket pengar var det egentligen nödvändigt att ha på banken för att kunna leva ett gott liv i Sverige?

Vid tretiden hade de två frågorna fått sällskap av ett svar samt ännu en fråga, som Danne formulerat efter en längre vilostund på Nathans soffa. Hur skulle Klöver Kungar kunna använda sin samlade kunskap om finansmarknaden för att skaffa var och en ungefär femtio miljoner kronor utan att begå direkta olagligheter?

Vid femtiden på morgonen bröts både pokerpartiet och diskussionen. Nathan hade med värdens rätt kammat hem den största dollarhögen. Micke hade genom två tursamma spekulationer i rad under de sista givarna förbättrat sin position i hackordningen och kom på god andraplats. CJ, vars dramatiska talang och förkärlek för ogenomtänkta bluffar försämrade möjligheterna till klokt spel, skrattade gott åt förslagen om att i framtiden förse varje deltagare med en liten skylt med texten: “Denna spelare sponsras av CJ”.

[...]